Vad är kärlek?

Hur ska man kunna svara på den frågan kort och koncist? Omöjligt ju. Kärlek är så mycket och finns i så många ögonblick, stunder av lycka och stunder av smärta, kärlek är med oss hela tiden och är ju precis som jag alltid har sagt det absolut största i livet. På gott och ont.


För mig är nog kärlek ett band man delar med en annan människa som ingen annan kan förstå. Någonting mellan oss. Någonting obeskrivligt som endast de två som känner den vet vad det handlar om.

Ibland när han kommer nära nära och jag kan känna hans andetag mot mitt ansikte känner jag en kärlek som är så stark att jag vet att jag aldrig kommer att kunna förklara den för någon. Ingen kommer någonsin att kunna förstå hur det känns i min kropp när jag tittar på honom. Ingen kommer någonsin att förstå hur vacker jag tycker att han är på alla sätt och vis. Ibland tittar vi på varandra och det behövs inte ett enda ord för den kärleken. Inte alla ord i världen skulle kunna förklara den kärleken. För den är mellan oss och ingen annan. För mig är det kärlek. Det där speciella osynliga bandet.


Kärlek. Jag kan inte förklara det i bara ett inlägg. Jag har försökt förklara det i hundratals inlägg men är fortfarande långt ifrån klar.